"Hemma med halmen"...

...brukade min mamma säga förr när vi kom hem.
Jag kom iaf hem alldeles nyss med min bil som varit på rymmen sen förra helgen när jag inte alls mådde nått bra och inte vågade köra.
Startade utan problem. Som vanligt. (Och nu förtränger jag den gången för några veckor sedan när batteriet av någon anledning var helt slut och den inte ville starta nått alls)

Mådde sådär när jag vaknade och trodde knappt jag skulle ge mig iväg alls. Men vet med mig att jag hade varit på skitdåligt humör och gått och deppat hela dagen och mått sämre än jag egentligen gör. Så jag satte fart och duschade och åt frukost och sen mådde jag lite bättre. Så jag chansade. Föräldrarna skulle till stora staden och handla på rean så de dumpade mig hos J. Sen har dagen varit väldigt lugn.
Vila, middag&film, vila och titta på när karln i huset städade (så ska jag ha det resten av mitt liv, fast det har jag inte talat om för honom ännu ;) ).
Sen bestämde jag mig för att testa att köra hem, och det gick såklart bra och utan problem. När jag mår som jag gör nu ställer min hjärna till det många gånger. Jag känner efter så fantastiskt mycket hur jag mår så jag har inte en chans att må bra. Idiotiskt, men så är det.

Nu ska jag strax göra mig en liten kräftmacka (di rike di kan) och lägga mig framför tvn. Och kela katt som luktar kattbajs ska jag inte. Får väl hoppas Rasmus offrar sig om en stund och tvättar henne lite. Han gör det ibland.