Tyckte det kändes ganska bra i morse när jag vaknade. Iaf för att vara jag och med tanke på veckorna innan.
Så jag bestämde mig för att faktiskt köra själv ut till föräldrarna en stund.
Efter att ha ätit frukost och duschat och gjort mig klar var jag helt plötsligt väldigt trött.
Men det ignorerade jag och körde ändå.
Jobbigt och ljudet i bilden gör mig knäppare än vanligt. Är så ofantligt ljudkänslig och inte hjälper det med proppar. Det har jag testat förr.
Lyckades iaf hålla mig på benen där i nån timme och åt middag och sen körde jag hem igen. Flydde fältet när moster och morbror var på intågande. Orkade inte vara trevlig och hade absolut inte orkat köra själv hem om jag stannat kvar.
Väl hemma har jag sorterat bland filmer och musik.
Nu är jag så trött att jag knappt orkar tänka längre. Vill inte må såhär nått mera. Att hela tiden väga för eller emot om jag ska göra något. Att alltid känna att än vad jag tar mig för så är det egentligen mer än jag orkar. Och ändå är det så jag måste göra för att bli bättre.
Vill bara lägga mig under täcket och krypa fram om en månad eller så. Men det gör ju bara att jag kommer må ännu sämre så det är bara att klistra på leende och försöka inbilla sig att det är kul med trötthetshuvudvärk och ont i kroppen. Och att inte klara av att vara i samma rum som högst en människa till utan att hela huvudet blir ett helt samelsurium.
Nu ska jag äta lite glass och titta på CSI. Det tycker jag att jag är värd efter denna dagens "arbete".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar