Det är inte utan att man börjar fundera på vad som händer i slutet av året när min tidsbegränsade ersättning går ut. Jag hoppas givetvis att jag mår så bra att jag kan slussas över till arbetsförmedlingen, men med tanke på att jag sista 1½ året blivit sämre igen, så är jag tveksam till att det kommer hjälpa något alls. Men visst, är det 3 månader på AF som behövs så är det dit jag får vända mig.
Varför ska denna regering envisas med att genomföra ogenomtänkta beslut. Allt de ändrat på är inte fel, men det ska gå så fort så de inte ens själva tänkt klart. Vilket gör att de som berörs inte vet vad som gäller, och när det gäller sjuka människor, många sjukskrivna av psykiska orsaker, så gör det inte att man mår bättre utan sämre. Och jag är inte alls förvånad över att en relativt stor procent fortfarande inte anmält sig till AF. Vem orkar gå till AF när man knappt orkar leva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar