Präster, galtar och svin...

I år är det 52 år sedan det beslutades att kvinnor får prästvigas. 52 år, det är rätt så många, och ändå finns det folk i Sverige som hellre har galtar i predikstolen än en kvinna.
Hade jag tillhört församlingen i Övertorneå hade jag tackat gud för att den gamle galten går i pension så någon, vem som helst som inte lever på 1800-talet fortfarande, kan ta över.

Än mer skrämmande är det att det faktiskt inte bara är nuvarande prästen som är så inskränkt, utan han har medhåll av personer i kyrkorådet.

För övrigt trodde jag det var förbjudet att neka personer tjänster som de är lämpade för pga kön. Är det verkligen tillåtet att ens föra diskussionen om att man inte vill anställa en kvinna just pga att hon är en kvinna?
Det är för mig helt obegripligt att någon skulle göra ett sämre jobb bara av den anledningen att hon inte har en snopp mellan benen.

Se även Dagen, Metro

Läs även Patrik Boströms pricksäkra iakttagelse i Norrländska Socialdemokraten!

Hela diskussionen får mig att tänka på Björn Rosenströms "Prästens bekännelse".