Trött och irriterad städtant

Hade tänkt mig en lugn eftermiddag i mitt pysselrum. Fixa lite med julgranskulorna jag ska dekorera och göra om det som blev fel igår på fågelmataren.
Men så kom jag på att vi behöver städa och tvätta. Hade jag nästan lyckats förtränga. Och sambon jobbar. Och imorgon är vi inte hemma.
Bara jag kvar då...

Optimist som jag faktiskt kan vara ibland så tänkte jag att om jag sätter fart så är det snart gjort.
Efter en timme så har jag fortfarande inte ens börjat damma. Ett jävla plockande jämt och sant. Tömma soppåsar, städa kattlåda, vattna blommor, sortera tvätt...
Svor högt över sambon som inte kunde försvara sig. Han gnällde för någon dag sedan på att jag inte lägger tidningarna rätt i pappersinsamlingen,(vilket han själv gör också men inte vill erkänna) och tryckte på påsen så den gick sönder. Eftersom han är vuxen så gick jag inte och kollade HUR mycket sönder den var, tog för givet att den fortfarande gick att använda. Annars hade man väll bytt ut den? Eller?
När jag tar kassen så trillar allt ut, den var HELT sönder. Så jag fick lägga mig på golvet med ny kasse och plocka redan på allt. Smått irriterad och muttrar lite småfula ord. Då hittar jag en av mina böcker bland pappret. Sist jag såg den låg den på toan.

Är nog tur att det bara är jag och katterna hemma. Tappade helt sugen och är på skithumör. Men får väl klistra på ett leende och försöka inbilla mig att det är kul att städa. Verkar inte som katterna hade tänkt göra det och någon annan finns inte att tillgå.

Svassa runt med dammvippan måste väl vara det roligaste man kan göra en lördagseftermiddag? Snälla säg att det är det!