Hur mycket får man ifrågasätta barnens förskolor och skolor innan barnen riskerar att bli lidande?
Enligt mamman Diana Saksala ville hon bara diskutera förskolans genusarbete. Hur lyckades hon genom detta bli så besvärlig att hon ses som ett arbetsmiljöproblem?
Jag har haft många föräldrar som velat diskutera och ifrågasätta vårt sätt att arbeta. Ibland har de fått oss att tänka till och ändra på saker, ibland har vi fått förklara varför vi gör på det ena eller andra sättet. Men aldrig att jag varit med om att man säger upp ett barn för att personalen inte klarar av att ta emot och lämna ut barnet i fråga.
Kan det varit så att mamman tog upp något som var känsligt. Kanske vill man på denna förskola ha ett sött litet rosa dockrum till de söta små flickorna i rosa volangklänningar. Och blå rum till legot och polisbilarna. Eller?
Det är inte lätt att behandla alla barn exakt lika, eller olika efter deras behov. Man behöver ständigt påminnelse om att det inte är vår sak att bestämma om Kalle vill ha blå eller rosa kläder på sig, eller om Stina vill leka med grävskopan i sandlådan.
Hur lätt är det inte att säga "Åh vilken söt tröja du har idag" till flickorna, medan man till pojkarna säger "Åh vilken tuff tröja du har idag".
Att vara pojkflicka är tufft, men vem vill ha en flickpojke?
Vi som arbetar i barnomsorgen gör många fel, trots utbildningar och kurser och fortbildningar.
Men aldrig att jag blivit så påhoppad av en förälder att jag inte klarat av att prata om det. Eller att ta hand om deras barn.
Nu klarar de ju bevisligen av att ta hand om barnet eftersom de tagit tillbaka uppsägningen om mamman går med på att inte beträda förskolans område utan lämnar flickan vid grinden och hämtar henne där.
Det jag undrar är om någon personal kommer möta henne vid grinden på morgonen och om någon kommer vänta med henne på eftermiddagen när mamma hämtar. Och jag undrar om den personalen inte kommer tycka att stämningen blir än mer tryckt än innan.
Tycker nog allt att rektorn på den nämnda förskolan ska ta och titta över sin personal och dess komptetens. Eller bör kanske kommunen gå in och kontrollera den eftersom rektorn inte låter kompetent hon heller.
3 kommentarer:
Mmm man måste ju inse att man har ett "känsligt" yrke där man möter både oroliga och stressade föräldrar. Kan personalen inte hantera dessa så bör man fundera på att sätta in stödåtgärder.. hur illa det än har varit så är det personalens ansvar att fixa det. Så länge som det inte handlar om direkt hot, eller våld så MÅSTE det handla om att lyssna och fundera över det som sagts och sen ev göra något åt det.
Men att gråta hos sin chef - och kasta ut barnen får ju en att fundera på vems bästa de ser till på det här dagiset?
"Att vara pojkflicka är tufft, men vem vill ha en flickpojke?"
utveckla gärna. jag trodde att jämställdhet i förskolan handlade om att ge barnen spelrum att utvecklas utan att dränkas i könsnormer från lärare?
jag kanske missförstod dig?
Anonym:
Ja, du missförstod mig nog.
Det var ett par exempel på tankar som finns i samhället även om vi inte vill ha dom. De är viktiga att lyfta fram och tänkta till om emellanåt.
Garibaldi:
Håller med dig.
Jag känner inte mamman och vet inte allt hon sagt och gjort, och även om hon är väldigt besvärlig så är det en del av arbetet.
Skicka en kommentar