Jag vet att jag ska vara glad för att Kajsa inte kräktes på hela dagen igår. Jag vet att jag ska vara glad för att hon verkar må bra igen. Jag vet att jag ska vara glad för att min katt tycker om mig. Jag är det. Glad alltså för att det.
MEN!!! Men jag är så ofantligt trött på att bli väckt på morgonen av att hon jamar och krafsar på dörren för hon vill ha mat. Idag stod jag faktiskt ut i nästan en timme innan jag steg upp. Hjälpte lite att stoppa det hörande örat i kudden, men inte helt.
Jag är också ofantligt trött på att snubbla över en jamande katt så fort jag går inomhus.
Jag är också ofantligt trött på att ha en katt som kloar i mina ben så fort jag sätter mig vid datorn, och jamar såklart.
Jag är ofantligt trött på att inte kunna gå på toa utan att hon sitter utanför dörren och jamar, och krafsar på dörren.
Hon får inte äta så mycket hon vill och efter gårdagens kräkningar då hon vände ut och in på magen ett antal gånger har jag dragit ner lite till på mängden mat. Det är inte populärt som ni kanske kan förstå.
Jag försökte få sambon att ta med henne till jobbet, men han verkade inte gilla iden.
Jag sa att jag kunde slänga ut henne i snön, det tyckte han var elakt.
Jag tyckte han kunde åka lite skidor och ha henne med i ryggsäck och ev släppa ut henne när han är som längst hemifrån. Det ville han inte heller.
Konstigt. :D
Fast nu har hon varit tyst i flera minuter, och jag är nog ändå mest glad över att hon verkar må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar