Vi låg och pratade igår innan vi somnade. Fick mig att tänka lite. Vad hände med allt jag ville göra och vad gjorde jag innan? Visst jag jobbade heltid, men jag sov inte resterade 16 timmar varje dygn. Och jag har inte något minne av att jag bara gjorde "måste-saker".
Jag träffade vänner betydligt mera på den tiden, nu gör jag det så sällan att det känns obefintligt.
Låg sen och funderade på vad som får mig att må bra, vad jag tycker är kul att göra.
Det är svårt att komma på idag.
Det är tråkigt och jobbigt när saker som förr var mina intressen har blivit till måsten. Och jag vet inte när det började kännas så. Det var långt innan jag flyttade hit så det har inte något med det att göra alls.
Laga mat är något jag tycker är kul, men sista tiden har det mest känts som ett nödvändigt ont.
Trädgården jag sett fram emot att bo med känns ganska ofta som nått jobbigt och inte nått avkopplande som det borde. Vet inte varför riktigt. Var samma sak med odlingslotten sista åren, eller jag kände att det började kännas så.
När jag försöker komma på saker att göra på dagarna blir det bara massa tråkiga måsten som disk, tvätt, städ, mat osv.
Jag tillbringar allt för mycket tid med att sitta vid datorn bara för att jag inte kommer på något vettigt att göra. Visst, jag behöver vila, och det är vila att ligga i sängen med datorn och titta på något dåligt program och lägga spindelharpan. Men jag tar till det så fort jag inte kommer på något annat, vilket är ofta och gör att det blir många timmar om dagen.
I början när jag var hemma hela tiden läste jag massor, och jag tycker om att läsa, men det känns som jag tappar det långa perioder. Och det har inte nått att göra med att jag inte har något att läsa. Tvärtom, jag har så mycket jag vill läsa att jag blir smått stressad av det.
Kom iaf på nu på morgonen att jag köpte en bok förra året om att bygga till trädgården. Den ska jag strax plocka fram och se om där finns något jag kan roa mig med.
För det jag är säker på och som jag vet sedan innan får mig att må bra är att skapa. Vad är inte så viktigt egentligen.
Fast som med allt annat gör det mig numera småstressad och jag ska så fort som möjligt komma fram till målet, att bli klar, när det är vägen dit som är det som får mig att må bra. Dumt men sant.
Träning på medveten närvaro kanske vore nått?
Så ja, nu blev det förvirrande tankar på morgonen.
1 kommentar:
När man inser att man inte kan vara som förut både privat och yrkesmässigt..det suger :(
Jag kör på lite sakta i taget-känns kanonbra..FK är med och AF så vi är överens..take it slow !
Kram på dig...
Skicka en kommentar